20140801

I förra inlägget berättade jag ju att jag och min pojkvän, nuvarande fästman, förlovat oss! Hur det hela gick till hade jag tänkt berätta nu:

Den 31e juli skrev vår gemensamma vän och undrade om vi ville med till trollstigen dagen därpå, sådär helt spontant och jag var på direkt! Trollstigen har varit en dröm ända sedan barnsben, då mamma och pappa berättat om deras resa på den slingriga vägen. Emil som tvekade lite, ångrade sig snabbt när vi var 3 som bestämt oss för att åka.

Pirriga gick vi och la oss, för att 08:00 dagen därpå, 1e augusti med andra ord, bära iväg! Vi tog två bilar, eftersom tanken var att alla 4 skulle sova i en bil under resans gång = trångt. Täcke, kuddar, kamera och trangiakök var nedpackat! Första stoppet skedde i Årjäng, där vi handlade mat att ha med oss. Yoghurt, proviva, makaroner, köttbullar, chips och kakor - nyttig färdkost, haha.

Resan var planerad att ta 8 timmar enkel väg (tog 10h med inkl stopp för oss), som kändes som en evighet - innan vi kom till Oslo. Folk körde verkligen helt galet, och det är än en gång bevisat att norskar är värre bakom ratten ;) Efter bara några mil därefter svängde vi av för att äta lunch vid en järnvägsstation mitt i ingenstans. 

Mätta och glada åkte vi sedan vidare, och det var först i OS-byn Lillehammer jag fick se det så omtalade blåa vattnet, och enligt Emil satt jag fastklistrad vid fönsterrutan av fascination. SÅ vackert. 

Tredje stopp skedde vid ett ställe jag tyvärr glömt namnet på (första bild tagen där, inte långt efter Lillehammer).. Skönt att sträcka på benen till så vacker natur, och dricka vatten ur den lilla forsen.

Därefter var det bara att gasa på, klockan var runt 2 - 3 och vi ville gärna hinna uppför trollstigen innan det mörknade. I och för sig var det väldigt ljust, länge, där, men det visste ju inte vi!

I bilen hade jag och Emil allsång, dans, ringde fram till pojkarna som tog ledningen och visade vägen + åt massa kakor för att orka med. Timmarna gick snabbare än man trodde!
 
Precis innan själva stigningen vid trollstigen bestämde vi oss för att laga mat, perfekt när det var BMW träff och Emil är BMW fantast! ;) Köttbullar, makaroner och ketchup stod på menyn, något jag aldrig skulle få för mig att laga själv haha.. Men nöden har ingen lag och hungrig var jag!

Under tiden pojkarna satte igång med maten på trangiaköket gick jag och hälsade på fåren i hagen (vissa hade smitit och gick ute på vägen som vi fick stanna för).

Därefter började det ca 5km långa äventyret! Vi stannade ungefär mitt i backen, på en utsiktsplats för att ta lite kort. Man blev lite vimmelkantig av att titta ner på den bit vi redan åkt, men samtidigt häpen av naturen!

Redan här kände man hur kallt det var, och inte 20 - 25 plusgrader och stekande sol man lämnat bakom sig.
Väl uppe på toppen klädde jag på mig lite extra kläder och vi begav oss ut på de två utsiktsplatserna som fanns! Ville ärligt aldrig lämna, det var så vackert att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! Samtidigt var det så kallt att det kändes som oktober och höstsnuvan var på gång, men det glömdes snabbt bort!

Jag låter bilderna tala för sig:
För att knyta ihop det hela så var det alltså här, på utsiktsplatsen ni ser ovan, jag blev friad till. Kan ni tänka er ett vackrare ställe att säga ja till, än det här?

Planen var att åka Geirangerfärjan och ta den vägen hem, men eftersom vi då hade behövt vänta 12h bestämde vi oss för att åka till baka till toppen av trollstigen, sova i bilarna för att kl 7 morgonen därpå, åka hela vägen hem igen. 140 mil, fredag morgon till lördag eftermiddag. En resa jag sent kommer glömma!
 

BLOOMINGVILLE


Hej igen! Det var längesen. Kommer kika in här lite då och då och uppdatera med vardagliga bilder, träning, tips och mat! Först ut: mina nya fina koppar som ska invigas ikväll, då min fästmans familj kommer hit på grattis-till-förlovningen/två dagar tidig 5års-dags firande! För förlovat oss har vi gjort och firar 5 år gör vi snart!